Mina två svarta...och jag

torsdag 17 juni 2010

Ett år har gått...

Idag har det gått exakt ett år sedan jag fick ta bort min ängel King.. Jag saknar honom varje dag, men vet att jag gjorde det som var bäst för honom. Jag är övertygad om att King sitter uppe i himlen med sina änglavingar och tittar ner på Atlas och mig =) Där uppe slipper han allt vad allergi heter och slipper ha alla epilepsianfall. Där uppe mår han bra =) Han har säkert fått allt han önskar, så han rullar nog runt i snöhögar med massa tennisbollar i munnen =) Han får säkert äta en massa mat med..

King kom in i mitt liv helt oväntat. Min bror ringde och frågade om jag och min syster ville ha en hund. Det var en tjej som hade honom och hon hade blivit allergisk, vi var sista hoppet annars skulle han avlivas. När vi kom till behandlingshemmet som den här tjejen bodde på med King så åt han nästan ingen hundmat utan mest människomat. Han var riktig livlig krabat =) Så vi bestämde oss för att ta hem honom. När jag sedan flyttade så tog jag honom med mig. Han var en otroligt smidig hund i vuxen ålder, men vad han drev mig till vansinne som liten =) King har förgyllt varje dag i mitt liv och det är tack vare han som jag började med agility. Jag vet inte hur förtjust han var när jag bestämde mig för att ta hem en liten pulivalp =) men han lärde sig leva med det.

King blev 10 år gammal och han var min första egna hund, självklart kommer han alltid ha en speciell plats i mitt hjärta..


Kings sista timmar i livet. En snöhög och hans dag hade varit fullständig =)


Detta var Kins favoritplats näst efter soffan.


Atlas och King busar i sängen =)

Kolla in detta: The Rainbow Bridge

1 kommentar:

  1. Han var för fin lille King. De där besluten är svåra att ta, men också nödvändiga. Du gjorde alldeles rätt och nu njuter han nog fullt ut! Men saknad är han ju!

    SvaraRadera