Mina två svarta...och jag

tisdag 16 februari 2010

Tävlingspsykologi del 1

Nu äntligen kommer jag med mina reflektioner och tankar kring föreläsningen i tävlingspsykologi som jag var på i söndags. Jag skulle skrivit igår, men min systerdotter som är 6½år kom på besök och sov hos mig tills idag,så jag försökte ägna all min tid åt henne igår =)

Föreläsningen hölls av Eva Marie Wergård på Jönköpings Brukshundklubb.

Eva Marie Wergård och hennes två papillon

Hon tog upp mycket nyttigt som man ska tänka på när man tränar sin hund. Jag var ju hos Jenny Damm vid ett tillfälle i november helt själv och tränade och då pratade hon en del mental träning med mig och vilken inställning jag måste ha när jag kör Atlas på banan. Så en del av det Eva pratade om igår kände jag igen från det tillfället med Jenny, men hon sa också mycket jag egentligen aldrig har tänkt på. Jag vet att det mentala spelar roll och att det påverkar, men jag har nog aldrig funderat på hur mycket det påverkar. Det var som Eva Marie sa, vi tränar och har hand om ett djur som kan känna av om en människa är på väg att få ett epileptiskt anfall, blodsockerfall och som kan lukta sig till cancer. Det tror sjutton att hunden känner av ditt mentala tillstånd och om det ändras. Däremot har vi så pass snälla hundar så de kanske alltid påverkas av det i alla situationer.

Eva Marie pratade mycket om Flow.. Vad är flow? Det är när allt bara fungerar, det finns bara möjligheter och man har känslan av full kontroll. Du får känslan av att du och hunden är ett på banan. Om man upplever detta på en träning så ska man ta med den här känslan till tävling, menar Eva Marie på. Lättare sagt än gjort kanske =) men man ska ha ambitionen. Den mentala träningen handlar om att bli medveten om sig själv. Det är mitt mentala som sätter gränser.

Hon pratade också om att vårat beteende på tävling är betingat. Har du t.ex. kommit försent till en tävling någon gång och den tävlingen gick jättedåligt, då kommer du aldrig komma försent till en tävling igen. Detsamma gäller om man kommit försent någon gång och det har gått jättebra, då ser du oftast till att alltid vara lite stressad och precis komma i tid till tävlingen ska börja. Därför ska du också omringa dig av personer som är lik dig själv. Är du en person som gärna kommer tidigt, då ska du inte samåka med en som gärna kommer sent. Däremot kan det vara en utmaning för er båda att jobba på det åt båda hållen. Jag störs inte så mycket av vilken tid jag kommer till tävling. Jag har kommit sent en gång till en tävling och missade banvandringen. Detta var en inofficiell tävling så jag bara körde på, det gick verkligen inte bra men det satte inte så djupa spår i mig. Jag har ju däremot mediumhund och det är väldigt sällan medium startar först och jag har inget emot att vara tidig. Jag tycker det är ganska skönt att vara tidig och kunna ta det lugnt, hjälpa mina tävlingskompisar som jag åkt med så deenbart behöver koncentrera sig på banvanding o dylikt.

Något som jag starkt började fundera på när hon pratade om det var, Vad ser du framför dig när du går banan? Jag vet med mig att jag alltid förutsätter att Atlas inte drar på hindrena, vad är det för inställning?!? O jag undrar varför vi inte kommer in i vårat flow på tävling... Därför blir resultatet att när han gör det så blir jag så chockad att jag glömmer springa och jag missar då mitt byteoch jag hamnar efter. Detta får INTE hända, det säger ju Jenny varje gång vi är o tränar hos henne... Mental träning är att lura kropp och huvud...

Man ska också fundera på, i vilket klimat presterar jag maximalt? Vill jag höra, när jag går banvanding vad jag inte klarar och vad jag ska akta mig för eller vill jag höra, kom igen du fixar det? Och hur vill jag bli bemött när jag går på och av banan? Eva Marie menar på det att det är jätteviktigt att ha dessa diskussioner med sina tränings- och tävlingskompisar. Jag kanske inte vill höra att det var synd på den disken, utan vill höra det jag gjorde bra... Jag satt och funderade på hur jag vill bli bemött, och i sanningens namn vet jag inte. När jag ska gå på banan så har jag inga problem med att prata med folk, däremot vill jag ha en helt egen stund med Atlas när det är ca 5 hundar kvar tills vi ska starta. Däremot vet jag inte hur jag vill bi bemött när jag går av. Jag vet att jag emellanåt kan vara riktigt besviken över ett lopp, och jag måste få vara det. För oftast när jag har fått distans från loppet kan jag se några ljuspunkter, och det som gick mindre bra känns inte så mycket längre.

Eva Marie pratade också om motiation. Om att vi alla är nere i svackor ibland och att ingen kan vara på topp jämt. Jag är ju inne i en period nu där jag är så motiverad. Jag ser inte att de problem som uppstår skulle vara ett hinder utan jag ser fram emot att få lösa det. Jag har en inre motivation som är väldigt stark just nu. Hon pratade också en del om när man inte har motivationen, vilket är väldigt bra att ha i tanken att man faktiskt hamnar där ibland. Man ska öka den känslomässiga belömningen =)

Eva Marie tog också upp att det är viktit att htta den rätta energin, att det inte är lätt att hitta den här om man inte har fått rätt sömn och mat.. Fokus på det du ska göra där och då. Fundera på om du har svårt att tända till eller har svårt att hitta ett lugn.. Fundera också på hur du hanterar din nervositet och press. Man ska hitta en balans mellan inre och ytrre press. Jag kan säga att jag måste lära mig hantera press på ett bättre sätt på tävling. Jga kan tänka på det ibland när man hör speakern säga i högtalarna när en förare och hund springer att; nollar dom detta så vinner dom klassen osv.. Jag skulle inte fixa en sådan kommentar, men samtidigt vet jag om att jag hör inget av det speakern säger när jag springer själv..

Lär känna dig själv och fundera på hur du kan spara energi under en tävligsdag, om du t.ex. ska springa 4 lopp under en dag. Du orkar inte prestera hela tiden.. Och om något oväntat skulle hända på tävlingsplatsen som du inte räknat med, se det som att variation är en trygghet och att ta det som en träning. Vänd det negativa till det positiva!

Det är så mycket tankar jag har kring detta ämnet så jag delar nog upp det i två bloggdelar =) så att ni inte tröttnar..

Jag skulle bli glad av att höra era tankar kring detta...

Del 2 kommer imorgon eller ikväll =)

"Jag gör saker hela tiden som jag inte kan göra. Det är därför jag kan göra dem." P.Picasso

4 kommentarer:

  1. Väldigt roligt att läsa vad du tyckte om EMs föreläsning. Det är mycket att tänka på! Jag håller verkligen med om att man ska berätta för sina närmaste vad man vill höra/inte höra både innan start och efter målgång. Det har hjälpt mig mycket att försöka fokusera på det positiva och få höra det från andra. Man ska självklart notera det som inte gick lika bra, men inte gräva ner sig i det.
    Det är nog också otroligt viktiggt att du lär dig tänka rätt när det gäller om Atlas kommer dra på hinder/tunnlar eller inte. Självklart kommer han flyga fram dit du vill! :D
    Ni skulle föröska dra ihop en mental tränings-grupp i stan, väldigt nyttigt!

    SvaraRadera
  2. Åhh, verkar har varit en jättebra och intressant föreläsning... (såg att hon skulle ha en föreläsning i Lund i April, men det blir nog lite långt att åka, hade varit intressant annars)...
    Jag tror att mental träning är jätteviktigt. Märker själv att Wilma påverkas mycket av min mentalitet på tävling. Men det är inte alltid det lättaste att inte vara nervös inför tävling. Lite nervositet är nog bra, men kanske i lagom dos =)...
    Något som gör mig mer nevös är precis om du skrev att komma försent. Så tack alla gånger du hjälpt till med förberedelserna medan jag gått banan =)
    Vi får väl ta en diskussion om hur alla vill bli bemötta när vi går på och av banan. Själv tror jag inte att det har så jättestor betydelse för mig vad som sägs. Särskilt inte om jag själv är besviken över loppet. Då tar det en stund innan jag kan annalysera vad som gick bra och vad som gick mindre bra...
    Men som sagt tror jag att mentalträning är jätteviktigt och något som man kan bli mycket bättre på...

    Väntar med spänning på fortsättningen av dina reflektioner av föreläsning...

    SvaraRadera
  3. Du verkar ha varit på en intressant föreläsning! Mental träning är ju helt klart a och o och det är häftigt att du funderar kring det tycker jag. Kul att höra dina tankar och reflektioner. Jag tror liksom du att det handlar om "ekipageförtroende" dvs. att man tror på att man klarar av även det som kanske inte riktigt sitter och litar på sin jycke. Ditt tydliga exempel på oron för att Atlas inte ska dra på hinder är ju inte lyckat och klart måste det påverka det hela hur mycket som helst. Kanske kan det vara bra för dig att även fundera på hur du ska agera om han i ett lopp inte drar på ett hinder, hur hanterar du det rent mentalt dvs. bygga upp plan B för orossituationer. Måste säga att ni verkligen skapat väldigt mycket mer "ekipageförtroende" under den här terminen...

    Håller med Anna att det ska bli spännande att höra dina fortsatta tankar kring detta!

    SvaraRadera
  4. Tack för era kommentarer =)
    Ja det är mycket att tänka på vad det gäller mental träning.. Försöker jobba mer och mer med det.
    Cissi; Ja det gäller att fokusera på det positiva, men ändå analysera det negativa =) en mental-träningsgrupp hade kanske varit något..
    Jag ska försöka tänka positivt med Atlas framåtdrivande.. Som du säger Erika, jag måste nog ha en plan B om han INTE drar och förutsätta att han drar.. Ja vi går framåt i vår träning =) är supernöjd med utveckling vi gjort och ser ännu mer fram emot vad vi kan fortsätta åstadkomma under året som kommer =)
    Anna; Jag hjälper så gärna till om jag kan innan tävling. Vi finns ju där för varandra.. =)
    Rekommenderar verkligen att man ska gå på en sådan här föreläsning oavsett vem som håller den. Jag måste säga att Eva Marie var suverän..
    Fortsättningen kommer imorgon bitti =)

    SvaraRadera