Mina två svarta...och jag

söndag 22 juli 2012

Tänk vad rätt inställning kan göra - Karlstad dag 2

Vi vaknade på fredagmorgonen utvilade och varma =) Vi hade sovmorgon då de hade vänt på startordning andra dagen, så klass 1 började. Jag hade räknat ut att hoppklass 2 skulle starta runt 11 tiden så vi åt frukost, duschade och gick en promenad med hundarna innan vi gick mot tävlingsplatsen. För Emmeli var det sista dagen så hon packade bilen och åkte bort, medan jag och Atlas promenerade så han fick sig en lagom uppvärmning innan.

Vi kom i ganska lagom tid, de byggde om banan till klass 2 small när jag kom så jag hann kolla lite på en klass innan. Banan verkade rolig, en raksträcka i början med hopp, tunnel, slalom. Passade oss ganska bra då Atlas är så duktig på slalom så det gör inget att han kommer i hög fart mot det. Däremot har jag märkt att han gärna river om det är en raksträcka med hopp, då verkar det som han blir stressad och hoppar av för tidigt. Jag märkte att många i small hade problem med raksträkan just för att hunden inte kunde komma med den farten in i slalom. Jag var sjukt laddad denna dagen när jag kom till tävlingsplatsen. Emmeli skulle vara tidtagare i min klass så hon kunde tyvärr inte tillbringa tid med mig innan, men i detta fall gjorde det inget alls. Jag var laddad och jag peppade mig själv med mantrat; Jobba varje hinder för sig ända in i mål och spring som f*n! Banan var ganska blöt och slirig och jag visste att Atlas hade svårt att springa i det och att han dessutom kändes trött efter första natten då vi knappt sov nåt. Jag visste att jag var tvungen att ge allt om jag skulle vara nöjd efter loppet. Jag hade planerat att starta honom när jag stod efter tunneln, men tyvärr började jag tveka tidigt så han tjuvstartade. Ingen katastrof, men vi fick ett kort stopp en bit innan slalom som tog lite tid. Därefter flöt det på, fick en ganska stor sväng inför en tunnel där vi skulle ta motsatt tunnelhål mot vad han såg. Annars gick det bra och jag peppade Atlas som bara den under hela banan =) Vi kom i mål och jag uppfattade det som vi var nollade, men var inte säker. Däremot var jag så sjukt nöjd så jag tänkte, skit samma om vi inte är nollade! Vi gav allt vi kunde den dagen! Det räckte i slutändan till en tredjeplats och sista pinnen i hoppklass 2 var tagen =) Uppflyttning redan dagen efter! Vilken lycka och vilken känsla! Som jag skrev nyss så hade resultatet kunna kvitta, självklart blir man lycklig av att ta pinne, men det viktigaste var ändå att jag för första gången på länge kände att det var kul att köra agility med min bästa vän! Vi gav allt och vi gjorde det tillsammans som vi älskar!

Därefter kändes det som jag kunde lägga ner, men jag var sjukt laddad inför agilityloppet. Dessutom gillade jag banan, den var springig men ändå teknisk vilket jag gillar =) Det blev lång väntetid och vi han se Emmeli och Molle göra ett kanonlopp i hoppet, men tyvärr blev det en retlig disk. Vi fick också se dom sätta ett kanonlopp i agilityn och ta ännu en sm-pinne och cert =) Grattis underbara vännen! Du är så värd dina sm-pinnar och 2 cert denna helgen. Ni är grymma!!
När våran ag klass sen skulle starta började det mulna på och dessutom började det åska och blixtra. När ca 11 ekipage hade kört så öppnade sig himlen och det blev ett fruktansvärt oväder! Har aldrig upplevt sånt regn och blåst och åska på en o samma gång. När det hade hållt på i 15-20 min så avtog det lite, men planerna var så dränkta att de till slut bestämde sig för att skjuta på klassen till lördagen. Hade dom bestämt sig för att fortsätta den dagen så hade jag strukit Atlas, det var inte värt det för hans skull.

Åkte tillbaka till campingen, Emmeli åkte hem, jag åkte och åt på köpcentret vi varit på dagen innan och sedan tillbaka till campingen igen. Träffade Rosie och Mats och vi tog en ordentlig promenad med hundarna eftersom vädret bestämt sig för att klarna upp och det var sol igen =)

Jag och Atlas gick och la oss nöjda efter dagen, men trötta som attan =) Atlas somnade först och dessutom över hela sängen ;o) Efter en stund fick även jag en bit att sova på =)

Summering av dagen blev iaf så här när jag tänker efter; med rätt inställning så kommer du hur långt som helst, dessutom kvittar det vilket resultatet blir. Jag inser också hur mycket sömn och mat spelar in på hur min känsla av dagen blir och min känsla inför att tävla. Känner mig otroligt stark när jag kan komma tillbaka efter att ha haft en minusdag dagen innan.

Avslutar med att tacka alla mina vänner som stöttar mig både när jag har mina minusdagar och plusdagar och som peppar mig oavsett =) Utan er hade jag inte varit så stark!

Vet om det syns hur dåligt väder det är, men det var sjukt!













Banan efter det värsta ovädret...


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar