Mina två svarta...och jag

onsdag 19 februari 2014

Intryck

Lovade förra året att jag skulle försöka göra en sammanfattning av SM helgen och mina intryck , det var många intryck ;) Men såg nu att jag faktiskt inte skrev klart mitt inlägg ;) Behåller väl den texten jag skrev då, men minns inte detaljerat vad som hände, så jag avslutar lite allmänt om mina intryck istället ;) Detta hade jag hunnit skriva innan jag sparade utkastet och skulle skriva mer senare;

"Detta var mitt första SM jag var o tittade på och det var verkligen en härlig upplevelse!! Med bara en timme hemifrån så är det ju ett måste att åka o kolla. Sov i pappas stuga i Falkenberg så jag hade nära till tävlingsplatsen o kunde därmed stanna båda dagarna.

Åkte dit samma dag som de individuella började och körde som en galning hela vägen för att hinna se Elin o Stella, men missade dom precis :( kom lagom till att se Jenny nolla med Ina :)

Stämningen var så där härlig o mysig.  Folk gick runt o pratade med varandra, satt o njöt i solen (för igår var det sol och helt underbart väder!) och kollade på alla ekipage som sprang. Jag bara njöt av fantastisk agility och försökte peppa dom vänner som var med :)

Pratade med en rutinerad SM deltagare, Mari, och pratade om hur det syns vilka nerver som spelar in när det kommer till mästerskap :) folk som vanligtvis kör snyggt o avslappnat, fick till lite stela lopp och mer hjälp till hunden än vanligt. Agility är så häftigt, det går fort o på en bråkdels sekund så kan man vara diskad. Det går fort och det krävs inte mycket för att det ska bli fel... Men när det blir rätt så finns det ingen härligare känsla :) se dom man hejar på gå in o sätta snygga nollade lopp, shit vilken inspiration!

Igår eftermiddag var det dags för finalerna för lag. Agilityklassen hade körts på fredagen och hopp-finalen avgjordes på lördag eftermiddagen. De första lagen som kommer ut är dom som inte har nåt resultat med sig från första loppet. Dom är 4 i laget o 3 måste få ett resultat för att laget ska få ett resultat. Så i början så är stämningen ganska platt även om det är kul o kolla på alla. Men när det kommer till de 5 sista lagen, då är stämningen på topp, nerverna utanför kroppen (både på publiken o deltagarna;)) minsta lilla miss kan innebära ledning eller ej. Det började med Large lag-finalen. Många hundar diskade sig i början, men främst för att förarna hade nerverna utanför såg det ut som ;) spännande in i det sista blev det och har för mig att det laget som gick ut sist (alltså det som ledde efter fredagens lopp) vann guldet. Duktiga rutinerade förare! Många lag som låg i toppen diskade ut sig! Så det blir ju såååå spännande!

Därefter var det dags för medium lag-final. O det var spännande vill jag lova! Jag hejade lite extra på pumi laget som låg på tredje plats inför finalen. Några lag var det som var helnollor efter två lopp vilket innebar att de tre topplagen var tvungna att ha tre nollade lopp för att vara med om medaljerna. Pumi laget kommer ut med första hunden och när hon startar sin hund så smiter den bakom ryggen på henne o tar fel tunnelingång o hon är diskad. Det innebar att de tre nästkommande ekipage i laget var tvungna att nolla. Sara går in o sätter en nolla och därefter kommer Lasse in. Han börjar bra, sen kommer ett staket där hunden ska emellan. Där håller Lasses hund på att ta hindret från fel håll. Han skriker, publiken skriker och hans hund är praktiskt taget i upphoppet när hon avbryter hoppet o går förbi hindret o tar det från rätt håll. Herregud vilken pärs! Men han går i mål nollad :) sista handen ut tror jag gjorde ett riktigt bra lopp, men nervös var man! Laget fick ett nollat resultat o gick upp i ledning. Laget på andra plats kommer in, två hundar diskar sig i laget och dom är helt borta. Pumi-laget får som sämst silver. Så går sista laget in. Sätter dom 3 nollor så vinner dom guldet. Jag vet att jag tänkte, det räcker med en rivning så har pumisarna guldet. Första hunden går in o sätter en snygg nolla, andra ekipaget går in o diskar sig, två hundar kvar o båda måste nolla. Tredje hunden går in o river tredje hindret!!! Sån härlig känsla att få se dom springa vinnar-varvet :) så varm i hjärtat blir man av att se ungrare vinna guld :))

Small lag-finalen gick efter där men jag orkade inte kolla på den. Stort grattis till Mari o Co. Som tog silver i år :) förra året tog dom guld :))

Idag var det då dags för finalerna!!! Inte riktigt så fint väder som lördagen, men det var iaf uppehåll :)  jag tog sovmorgon med kom lagom till topp 8 skulle springa i small :) o snacka om stämning på topp idag på dom individuella finalerna! Många sjabblar ju bort sig med all press som finns inom dom o det är ju det som blir så spännande! Small finalen avgjordes och det blev två sheltiesar o en pudel i topp tre. Stort grattis Viktoria, Linn och Annicka till medaljerna!"

Det var alltså detta jag hade skrivit dagarna efter SM =) Men får sammanfatta mina intryck lite allmänt ist! Jag minns mediumfinalen just eftersom Anette och Myzack var med =) Dom gjorde ett fint agilitylopp och kom på 8e plats i det loppet! Så bra gjort. Många hundar hoppade vippen, ovanligt många, så det var nåt man tänkte på. Linn tog ju guld i medium och det var härligt och se eftersom hon tagit silver i small =) Vilka känslor!

Large finalen är ju alltid kul o se! Många man känner igen och många man hejar på! Det var extra kul att Jenny och fina Ogin tog silver! Hade inte Ina hoppat balansen så hade hon tagit guld! Vilka känslor och vilka intryck att få se dom springa ärovarv efter finalen på SM! Vill också vara där nån gång =) Vet att många säger att det inte är så speciellt som man tror, men jag vill ändå uppleva det!

Att se de bästa i Sverige, för alla som tagit sig dit är faktiskt dom bästa i Sverige, är helt otroligt! Man inser hur mycket nerver som finns där, man inser att det gäller inte att vara bäst hela tiden, det gäller att vara bäst just då! Det hjälper heller inte att bara klara en vanlig tävling, det mentala måste finnas med dig! Det krävs otroligt mycket för att ligga nr 1 efter första loppet och gå in och prestera i det andra loppet, veta att sätter vi nollan vinner vi! Jag blir så stolt när jag ser alla som står där på startlinjen, vilket jobb dom har lagt ner för att stå där! alla kan lyckas på ett SM och alla kan misslyckas.... Det krävs inte mycket, stolpe in eller stolpe ut?
O just finalerna var ju extra häftigt o se! Stämningen på läktarna bland publiken. Höra alla heja på sina favoriter. Höra jublet när just din favorit går i mål nollad =) Fatta vilken känsla, och om känslan är sån som publik, hur är det då som tävlande? =) Jag ska ta mig till SM nån gång, gärna med båda hundarna ;) Då ska jag försöka njuta av stunden med =) Njuta av att allt slit har tagit mig dit! Men efter att ha kollat i 2 dagar på alla ekipage, så inser man att det är lättare sagt än gjort att bara njuta av stunden =)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar