Från ovisshet till ett lyckligt slut på dagen

Idag var det dags att ta Atlas till djursjukhuset i Jönköping igen. Många turer har det varit o äntligen skulle vi dit. Jag vågade dock inte hoppas på nåt förren vi var där.

Atlas opererade ju högra benet i november och allt har gått så himla bra med läkningen av benet. Men för ca 2 veckor sen började han halta på det benet. Jag åkte till Carina under helgen för att hon skulle kolla honom. Han hade då sträckningar i det högra benet o var stel i ryggen, förmodligen för att ha felbelastat. Hon masserade igenom honom lite men kunde inte ta allt. Han har sen fortsatt halta till o från ända fram tills idag. De senaste dagarna har det kännts som han haltat mindre, men ibland har det gått tillbaka.

När vi kom till Jönköping idag så gick vi en liten promenad och han gick jättefint på alla benen. Jag kände mig ganska lugn. Vi gick sen in o fick vänta i väntrummet och när sköterskan ropar in oss och vi reser oss så stödjer han inte alls på det högra benet. Sköterskan reagerar direkt o vill att Ole ska titta på honom. Jag kände hur det knöt sig i magen o såg framför mig hur operationen var som bortblåst.

Ole kom in o började känna på honom, jag förklarade för honom allt med hältan. Han kände o klämde o Atlas reagerade vid några få tillfällen. Ole säger då att han tycker knäet känns jättebra och att det kan vara stiften eller implantatet som irriterar, för det var vid dom ställena Atlas reagerade. Ole förklarar då att han måste röntga Atlas för att se så implantatet inte har flyttat på sig. Om det har det så måste han gå in i högerbenet o rätta till det och då vill han inte ta vänsterbenet idag, det hade inte varit schysst mot Atlas.

Ole skulle ringa under dagen och berätta hur de hade gjort. Snacka om ångest när jag åkte därifrån. Jag visste att det skulle bli operation oavsett, därför kunde jag ju åka hem, men inte i vilket ben. Som tur var har jag haft sjukt mycket att göra på jobbet idag så jag hann inte tänka förren kl var 4 att dom inte hade ringt från djursjukhuset... Det dröjde tills klockan var över 6 innan Ole ringde. O vilken lycka när han säger att han kunde operera vänsterbenet. Dom hade inte behövt vinkla vänsterbenet lika mycket som höger, men annars var det en likadan operation. Han tyckte högerbenet såg jättefint ut och sa att hältan kan vara tillfällig. Jag ringde Carina direkt, min älskade vän och expert =) Vad hade jag gjort utan denna kvinna i mitt liv?!?
Dags att göra en ordentlig genomgång av honom när benet börjar bli bättre.

Det känns alltid tryggt när man har pratat med Ole, han är så otroligt duktig, kunnig och förklarar allt så himla bra så allt känns så självklart när man har pratat med honom.

Är så glad över att operationerna är gjorda =) Nu ska vi fokusera på rehabiliteringen och att Atlas ska bli helt bra. Min älskade skrutt!