Mitt allt!

Ja vad ska jag säga, jag och Atlas kommer få ett bakslag i vår säsong, en säsong som känts riktigt bra. Atlas har sedan länge haft patella i sina knän, men nu börjar dom krångla ganska mycket. Han har tidigare aldrig haft ont av det men för ett tag sen så hoppade knäet ur led under en av våra promenader.

Han har förmodligen fått patella från en smäll mot knäna, för han har inte haft det från födsel. Jag har ju Carina som alltid har haft koll på det. När knäet hoppade ur led under vår promenad en dag så ringde jag ju Carina och hon rådfrågade då kirurgen på Djursjukhuset hur han tyckte jag skulle göra. Han tyckte jag skulle boka tid för konsultation och därefter boka en operation för knäet.

Den 26 september har vi fått tid för konsultationen och Carina ska följa med mig. Det känns bra att hon är med för jag hoppas ju på att hon kan sköta rehabiliteringen efteråt. Carina och många andra säger att det är en enkel operation med kort rehabiliteringstid, men jag kan inte låta bli att oroa mig. Tänk om nåt händer och vi aldrig mer kan sätta vår fot/tass på tävlingsbanan tillsammans igen. Jag har ju honom kvar iaf, men vi älskar ju att tävla!

Jag hoppas att veterinären säger att det är en enkel operation och kort rehabiliterigstid, men orolig är jag. Min älskade Atlas! Han är mitt allt! Att kanske aldrig mer få tävla med honom, bara tanken gör mig tårögd!