Mina två svarta...och jag

lördag 11 februari 2012

Tävling i Linköping

Idag har det varit tävling i Linköping och jag kan väl säga att säsongen börjar bra =)

Agility
Första banan var agility och den var inte särskilt svår, knappt inga byten alls. Tyvärr gick det inte riktigt som planerat. Slalom var hinder nr 4 och han var lite för på mig innan för att ordentligt upptäcka slalomet och då gick han in i andra porten. Sedan hoppade han kf på balansen och jag tog om, disk. Jag är ändå nöjd med loppet. Tyckte vi hade bra attityd, men det var jobbigt underlag o springa på.

Hopp
Jag kände mig väldigt nervös inför detta loppet. Banan kändes bra, lite klurig men ändå spring. Var lite orolig över starten då allt hade spruckit om Atlas hade tjuvstartat. Det gjorde han inte, men jag startade egentligen honom för tidigt. Det löste sig ändå och jag är riktigt nöjd över starten. Slalom gör han ju som ingen annan =) och jag är så glad att jag kan lämna honom, annars hade det aldrig gått. Blev ett litet fel med ett byte vid hinder 9 där han skulle runt på baksidan och jag skulle göra ett blindbyte. Jag glömde blindbytet och Atlas var på fel sida om mig, men jag löste det genom att vara riktigt envis om att han minsann skulle in i tunneln. Vi förlorade mycket tid där och efter det var han väldigt på mig. Men vi kämpade oss i mål nollade =)

Vilken känsla att komma i mål nollade och gå in på en andraplats =) Kändes underbart! Jag kan säga att min underbara vän och coach Emmeli hjälpte mig genom att finnas där idag. Utan henne hade jag nog gett upp när det började strula mitt i banan, men nu ser man att det lönar sig att kämpa ända in i mål =) Det räckte till en pinne idag, vår andra pinne i hopp tvåan!

Jag vet inte om ni förstår vilken känsla Emmeli ger mig när hon kommer på tävlingar för att bara heja på mig! Hon åker till tävlingen, inte för att tävla själv, utan bara heja på mig =) Hon ger mig en massa energi och att springa ute på banan med sin allra bästa vän och i de ögonblick när man känner sig som tröttast (o Atlas är det inte ;o)), höra henne skrika JOBBA, SPRING NU FÖR FAN!!! Fatta vilken kick och energi det ger. Se hennes smittande leende när man kommer i mål nollad och framför allt precis innan start när hon kommer och ger mig en kram och säger; kör så det ryker nu... Jag ryser när jag tänker på det =) För att inte glömma vad den kramen gav mig i den stunden, det var bara värme och energi som svepte genom mig! Tack underbara Emmeli för att jag får ha dig i mitt liv! Jag är så oerhört tacksam att jag har lärt känna dig =)

Att få starta sin säsong så här känns toppen! Jag ska hålla kvar denna känslan nu och detta ska bli ett bra år!


1 kommentar:

  1. Att jag gråter nu vet du säkert ;) Jag blev så sjukt inspirerad av att se dig jobba så jävla hårt andra loppet. Det var du som tog pinnen genom att vara sjukt bestämd när han började ifrågasätta. Du körde som på träning och funderade inte på vad han skulle kunna göra osv. utan det skulle bara gå! Jag såg hur trött du var och att du kämpde så jävla hårt visar på din mentala utveckling. Du ska bara nå det mål du satt för dig och din älskade. Igår visade du att du verkligen menade det och därför blev jag så stolt över dig att tårarna kom! Jag var garanterat världens stoltaste vän! Nu jäklar kör vi!

    SvaraRadera