Som sagt jag har varit inne i en rejäl svacka nu på senaste. Jag kände mig sådär efter GULDagilityn, som egentligen var en alldeles fantastisk tillställning. Jag behövde verkligen summercamp för att känna att jag och Axis kan faktiskt. När vi sedan åkte till Falkenberg så blev jag knäckt. Ingenting fungerade mellan mig och mina hundar. Axis var superstressad ena dagen och kunde varken svängkommandona eller slalom, så jag bröt efter 8 hinder. Andra dagen tog han en helt obegriplig tunnel som inte var obegriplig för honom tydligen. Atlas var inne i en tråkperiod igen och skällde, hoppade kf och sånt. Och jag kände mig som väldens sämsta handler.
Alla var supergoa mot mig och försökte peppa mig, men just i detta ögonblick så kände jag inte att nåt hjälpte. O jag vet inte heller vad jag vill höra för att det ska kännas bättre. O många säger till mig att ni vet att ni är bra, men just i den stunden så känner jag faktiskt inte det. Jag kan känna att jag och Axis är såå bra ofta, att vi är riktigt sammansvetsade. Men när ingenting fungerar då känner man sig inte bra... O det är verkligen ingenting jag bara säger.
Sen tog jag o Nettan en promenad efter atlas första lopp dag 2 i Falkenberg. Hon sa en massa bra saker, lite verbala örfilar ;) Jag kan inte säga vad hon sa som var så där extra bra, men det hjälpte. Det kändes LITE bättre, det kändes iaf som om jag skulle komma ur svackan nån gång.
Lördagen var det tävling i Jönköping för mig och atlas och det kändes åtminstone bättre även om han gjorde katastroflopp i agilityklasserna. Jag avslutade med ett resultat iaf, 5 fel i hoppklassen. Bara det höjer självförtroendet =)
Sen kom då i lördags då det var dags för Axis att tävla. Vi åkte till Mönsterås, jag, Carin och Anna-Karin. Sååååå långt bort kändes det, men vilken dag det blev! En otroligt trevlig tävling, med få starter och trevliga banor =) Jag och Axis skulle köra 2 hopplopp och ett agilitylopp. Vi började med ett hopplopp som kändes som en trevlig bana. Jag var mest nervös för starten, hann jag bara min plan där så skulle resten lösa sig. Jag trodde att Axis rev hinder nr 2 när jag startade honom. Hela hindret bara skallrade, men jag vågade inte kolla utan körde bara på. När vi sen kom i mål så var jag inte säker på att vi var nollade, så när speakern sa 0 fel så bara skrek jag =) ÄNTLIGEN! Det var exakt detta jag behövde! Jag och Axis har inte haft ett nollat resultat på 1 år, så detta var precis det som behövdes. Jag var sååå glad att jag kände att resten av dagen var bara en bonus =)
Sen var det agilityklassen. En trevlig bana, men en Mats G bana med enorma raksträckor. Lyckades hyfsat ända fram till hinder nr 14 eller nåt, där hann jag inte med och det blev en snurr och vägran. Sen var det bara sista raksträckan kvar med balansen och han satte den! Han satte runningen =) i o för sig med en mycket hög träff, men han satte den! Jag var sååå glad!!!
Så inför sista hopploppet var det bara in och köra, jag var så nöjd med mina lopp denna dagen att sista kändes överflödigt =) Dessutom en bana som verkligen inte var i svåraste laget. Det fanns ett ställe där många hade fått en vägran där jag bestämde mig för att vara väldigt tydlig för att inte gå på den niten. Mycket tunnlar, och det största problemet var väl egentligen att komma ihåg banan ;) Men vi satte den också och helt plötsligt hade vi tagit två pinnar i hopp och blivit uppflyttade till hopp3 =) Jag kan knappt fatta att det är sant fortfarande! =)
Att gå från att veckan innan tro att vi aldrig kommer lämna klass 2 till att på en tävling ta oss upp i hopp3 är helt sjukt! =) Det är verkligen agility i ett nötskal =) Ler fortfarande när jag tänker på helgen. Detta kan jag leva på ett tag nu, men kanske inte 1 år ;) Så jag hoppas det kommer ett resultat innan dess ;)
 |
| Tack Mönsterås BK för alla fina priser vi fick med oss hem!!! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar