Ännu ett år har gått

Ja nu är 2015 över och det är dags att se tillbaka =) Precis som de flesta andra så ska jag försöka summera detta år så gott jag kan.

Innan jag satte mig här för att summera 2015 så kollade jag faktiskt igenom bloggen och se vad jag har uppdaterat för något, det har varit få uppdateringar under året och det beror lite på hur det har sett ut runt omkring mig. Detta året har jag verkligen lärt mig mycket om mig själv, både som privatperson och tränare.

Resultatmässigt har 2015 inte varit vårat år, de har nog varit det sämsta någonsin.
Året startade med en tävlingspaus och fokus på RC träning för Axis. Träning gick verkligen upp och ned, men vi kämpade på och jag ångrar inte en dag att jag tog den tävlingspausen för att träna om våra RC. Jag är så glad att jag varje dag hade Elin och Nettan "vid min sida" i denna träning =) Utan dom hade jag inte klarat det alls!
Under denna tävlingspausen valde jag också att gå en onlinekurs i tävlingspsykologi och det är nog det bästa jag har gjort någonsin! Utan denna kursen hade jag mentalt inte varit där jag är idag och jag hade inte klarat av RC träningen i början av året lika bra heller. Första lektionen handlade om att sätta mål och det är dom målen jag har utgått ifrån under året. Det som var så härligt i slutet av säsongen och jag kände mig ganska nere gällande resultaten under året, var att när jag kollade på mina mål så hade uppnått nästan alla målen utan några direkta resultat =)

Målen för 2015 (kortfattat) var med båda hundarna;
resultatmål
- Jag och Axis ska ta oss upp i Ag 3 under 2015 (uppnått)
- Bli hoppchampion med Axis under 2015 (uppnått)
- Atlas ska kvala till 2016 års SM

drömmål (ej tidsbestäm)
-Vinna agilityn på Croatian Sheepdog working championship med Axis
- Kvala till landslaget med Axis och få representera Sverige på ett mästerskap
- SM final med Atlas

prestationsmål
- Vill att Axis ska ta kontaktfälten 80% av gångerna på tävling innan augusti 2015 (uppnått)
- Bli mer noggrann på banan med Atlas. Hjälpa honom där han behöver hjälp genom att vara lugn och tydlig. (uppnått och fortsätter utvecklas)

idrottspsykologiska mål:
- Att göra istället för att tänka (blir bättre och bättre)
- Hitta fokus innan start, en bra startrutin där vi får den härliga känslan att det är vi tillsammans. (uppnått)
- Bli bättre på att hantera motgångar! (jobbar ständigt på det)

Tävlingsmässigt började året med Gåsahoppet, med en överladdad matte och överladdade hundar blev det inte nån bra start ;) Atlas började verkligen på topp, men tyvärr blev det sämre och sämre. Under sommaren började vi upptäcka att hans ena knä började hoppa ur led igen och jag bestämde mig för att det skulle opereras igen. Återhämtningen denna gången har inte varit den smidigaste, men vi jobbar på det och nu arbetar vi varje dag med att stärka upp hans bakben inför kommande säsong! Så att hans mål inte är fullt uppnådda finns det förklarliga skäl till =)

Landslagsuttagningen åkte jag på med båda hundarna. Vi gjorde fantastiska lopp, men utan några resultat. Men upplevelsen var helt fantastisk och jag fick verkligen mersmak!

Våren bjöd inte på några sensationer annars, utan jag fick ta mig en funderare på varför det inte fungerade. Jag insåg att jag hade alldeles för mycket att göra, den berömda väggen var inte långt borta och jag fick sluta sätta såna krav på oss för att inte sluta med agilityn helt. Jag fick fokusera på den agilityn jag älskar mest av allt att köra, offensivt, och med det fokuset så kom också det enda felfria resultatet i klass 3 med Axis detta året. Vilket resulterade i cert och championat =)

Fick äran att vara coach åt världens bästa Elin på SM. Fick se henne göra ett fantastisk SM och dela hennes glädje i detta! Var helt underbart!

Inför Guldagilityn hade jag chans att vila lite och vi uppnådde äntligen ett felfritt resultat i klass 2. Klass 2 loppen under året har varit riktigt bra, men hela tiden har vi haft stolpe ut, så det felfria loppet var efterlängtat!

Semestern var inget kul alls då jag mest spenderade den med att försöka återhämta mig något för att orka med nånting. Jag fick uppleva ett fantastiskt bröllop mellan Isabelle och Jouni, jag är så glad att jag har träffat dom! Känns som jag har känt dom i all evighet och ändå lärde jag känna dom under LLU!

Under sommaren gick jag summercamp för Jenny och Zeljko och jag tar med mig Jennys ord därifrån; "Ni kan allt, det borde inte kunna gå fel".
Jag gick även en härlig kurs för Åsa Emanuelsson, vilken självförtroendeboost att gå för henne!

Hösten rullade på i samma takt som våren, nästan ännu värre och resultaten lös med sin frånvaro. Ett felfritt lopp i Varberg gav oss andra pinnen i ag2.

Under hösten började vi också hitta in i vårat mål med startrutinen där vi skulle ha känslan att det är vi tillsammans. En underbar känsla som gjorde att känslan efter loppet kändes bättre trots stolpe ut!

Sista officiella tävlingen för året var Tångahallen och jag ville inte fokusera på pinnen utan på att ösa, strunta i felen och ha roligt. Det gick hela vägen för vi tog vår sista pinne i ag2 och kan starta 2016 i ag3 =)

Företaget utvecklas hela tiden och tack vare alla fantastiska människor som vill gå kurs för mig kunde jag under 2015 ordna till min egna agilitybana. Fler hinder köptes in och grusbanan gjordes, allt tack vare ER! =)

Under senhösten började det lugna ner sig lite på veckorna för mig och jag hittade motivation och ork att träna min lilla vessla igen. Då började helt plötsligt tävlingarna gå bra med ;) så under de 3 sista tävlingshelgerna hade jag 50% nollade lopp (6 lopp), 1 lopp med 5 fel och  5 disk. Så det tar jag med mig in i 2016 =)

Lotuscupen var sista tävlingen för året och för första gången var jag med o fajtades i toppen =) Jag och Axis nollade de två första loppen där och gick ut som sista ekipage i sista klassen eftersom vi ledde cupen. Vi nådde inte hela vägen men jag vill helt klart vara i det läget igen =D

Jag har lärt mig under 2015 att jag vill hinna med mig själv och mina hundar. Mitt löfte inför 2016 är att fokus ska ligga på mig detta året =) och denna gången ska jag hålla det! ;)

Jag kommer inför 2016 ta med mig alla dessa fina människor som finns i mitt liv! Alla kloka ord som jag fått från människor i min närhet och som jag även under dagen läst i min blogg =) jag kan vara rätt klok ibland ;)

Framför allt kommer jag titta tillbaka på följande som Annika skrev;
"När jag har sett er på banorna och på film, har jag sett fruktansvärt bra agility. Jag har sett läckra runnings 
och offensiv agility som håller internationell standard. Att nollorna inte har suttit där du önskat är såklart frustrerande - men jag tror att ni är ett ekipage som har kapacitet att gå så oerhört långt. Att fort komma upp i klasserna behöver däremot inte alls visa på den kapaciteten. 


Sug på det här tävlingsåret lite. Titta tillbaka på filmer och se vad häftiga ni är. Tänk på var ni kommer att vara om ett år - och framförallt om två år!"


Jag får tårar i ögonen varje gång jag läser detta! Tack fina du!

Jag skrev i ett blogginlägg tidigare i våras att jag ska berömma mig själv mer när jag är en bra tränare till mig själv och hundarna. Jag ska berömma mig själv för att jag ska komma ihåg den känslan =) Det ska jag komma ihåg! För det har jag varit lite dålig på, även om jag överlag har blivit bättre på dom bitarna =)

2015 har som sagt varit ett skitår resultatmässigt, men vi har lärt oss massor. Jag har mött så underbara människor på vägen och alla vänner jag alltid har omkring mig, 2015 hade inte varit nåt utan er! Alla mina vänner utanför agilityn, ni är guld! Att ni står ut med mig är ett under ;) Allt ni får höra när ni vill träffas är att jag inte kan för att jag ska tävla ;) Ändå finns ni fortfarande kvar! Alla vänner inom agilityn, vad skulle jag göra utan er!? Och framför allt min vapendragare, vän, coach och allt som finns där omkring, Elin, vad skulle jag göra utan dig!?

Jag ser fram emot 2016 =) Jag kommer återkomma mer med vad jag har för mål med 2016 senare!

Jag avslutar med att länka till mitt lyckoalbum här i bloggen samt några bilder från året;

Lyckoalbum 

Mål 2013

Har varit lite lat senaste tiden och inte riktigt tagit mig för att sätta hundarnas mål för 2013, men nu tror jag att jag är klar =)

Atlas
Det första och största allmänna målet med Atlas i år är att få honom frisk och helt återställd =) Så rehab och träning av båda knäna står först på listan. Sen därefter kommer mina andra mål, om vi över huvudtaget kommer dit, men det är jag ganska säker på =)

Lydnad

• Starta LK2
• Ta ett 1a pris i LK2

Agility

• Öka statistiken i antal genomförda lopp. Resultaten på icke diskade lopp måste bli högre.
• Bättre vägar på banan. Jobba på olika slags vägar som gynnar både vår tid på banan och hans naturliga vägar. 

Axis

Agility

• Starta agilityklass. Alltså bli klar med hans kf.
• Ta oss upp i klass 2 i antingen hopp eller agility.
• Säkrare slalom på tävling.

Lydnad

• Inlärning av alla moment i LK1

Utställning

• Champion

Jag

Agility

• Bli ännu mer offensiv och lita på hundarna.
• Fortsätta jobba på det mentala.
• Utnyttja banvandringarna bättre genom att tänka olika vägar, bättre linjer o dyl.

Utställning

• Utställningsträna Axis mer

Övrigt

• Fortsätta med min träning o maten.
• Börja löpträna

Tillbakablick på 2010

Detta har varit ett bra agilityår, iaf andra halvan av säsongen. Vänner och bekanta sa hela tiden att när det släpper så släpper det ordentligt. Men när man är i en uppförsbacke så är det svårt att tro på sånt, men nu inser jag hur sant det var =)

Året började ganska bra, jag kände att vi hade självförtroende på banan och att det var så nära o släppa. Men gång på gång fick vi retliga 5 fel och ju längre in på vårsäsongen vi kom desto tråkigare blev det med de där 5 felen. Och naturligtvis sviktar självförtroendet också. Jag höll ju ändå igång min träning hos Jenny och tränade hårt under veckorna, men ett tag kändes det tungt. Det var riktigt svårt att hitta glädjen i tävlandet, men i träningen var det inga problem..

Så kom äntligen helgen i Bjuv i mitten av juli, som vi hade planerat under lång tid. Jag ville så gärna ta den där första pinnen. Jag hade varit hos Jenny under veckan och drillats lite extra. Fick träna en himla massa roliga saker och fick en massa beröm, vilket gjorde att man såg fram emot helgen. Jag hade bestämt mig för att detta skulle bli min och Atlas helg. Första dagen och första starten så fick vi vår pinne! Glädjen och lättnaden när den satt går inte beskriva =) Vi hade tagit vår första pinne. Sedan rullade det bara på, vi hade några tävlingar som inte gick så bra, men på 6 tävlingar var vi uppflyttade till 2:an i hopp. Andra starten i hopp tvåan resulterade också i en pinne, vilket var väldigt glädjande naturigtvis. Vi visade att vi hade där o göra =)

Som ni alla vet har jag ju även kämpat med mina kf på balansen under året. Ni har följt min glädje och min frustration ;o) Jag kan ärligt erkänna att jag hade nog haft svårt att vara så konsekvent om jag inte hade haft Jenny som pushat mig genom detta. Men tillslut gav det utdelning och vi tog vår första pinne även i agilityklassen =)

Agility
Om jag nu ska gå tillbaka till alla mina mål som jag satte upp för 2010 (Mål):

• Mina två övergripande mål, att ta en pinne i varje klass har jag ju uppnått. Detta känns riktigt bra. Det känns bra att ha fått sätta kf på tävling innan vintervilan.
• Min träning hos Jenny har fortsatt och med framsteg. Jag har ju varit på en längre kurs hos henne med, annars har det inte varit ndra agilitykurser.
• Kontaktfälten sitter på både träning och tävling nu, även om det är mycket bättre på träning. Jag kan i stort sätt gör vad som helst på träning och han gör kf ändå. Så långt har vi inte kommit på tävling, men han tar dom =)
• Tunnlar har blivit mycket bättre, men det beror nog på att jag vet hur jag ska göra för att han ska lyckas. Jag kommer dock inte sluta med den träningen.
• Framåtsänd jobbar vi vidare på, det blir bättre, men det är en bit kvar.
• Vad gäller mig själv så har jag utvecklats otroligt mycket under året, det är ju en förutsättning för att vi ska lyckas. Jag måste lita på Atlas så litar han på mig och det blir vi verkligen bättre på. Jag måste jobba vidare på att våga mer på banan, det är då vi lyckas som ett team =)

Vallning
Det har hänt ganska mycket på hundfronten under 2010. Något som jag hade planerat sedan innan var ju att åka o valla. Detta gjorde jag och Atlas tillsammans med rasklubben i maj, detta var riktigt roligt. Jag var även iväg senare under året och vallade igen. Atlas tycker det är riktigt kul =)

Lydnad
En annan sak var ju att vi började med lydnaden. Jag trodde aldrig jag skulle starta på en tävling, men den första tävlingen kom i slutet av juli. Den gick katastrofalt, men tävlingsmänniska som jag är gav vi oss ut på banan igen. I slutet av oktober resulterade detta i ett LP1 =)

Sammanfattningsvis har det varit ett bra hundår 2010. Tävlingsmässigt har vi gjort rejäla framsteg. Avslutningsvis var det personligen ett bra år eftersom jag jag avslutar året med att få jobb, så nu går jag in i 2011 med större förväntningar än inför 2010 =) Snart kommer mina mål för 2011 komma med här i bloggen med..

Ha en fantastisk nyårsafton allihopa!

Mål i lydnaden

Jag kände det när jag funderade över lydnaden häromdagen att jag måste säta upp mål med min träning även där;

Mål

• Ett 1:a pris i lydnadsklass 1
• Atlas ska kunna rutan
• Atlas ska kunna fjärren
• Atlas ska kunna göra en inkallning med apportbocken

Eftersom det inte är så många månader kvar av det här året så får det räcka med dess 4 mål =) Nu ska vi göra allt för att uppnå dessa.

Lite tankar, funderingar och tillbakablickar

När man inte gör så mycket som man borde på dagarna så blir det att man sitter och funderar lite =) dessutom fördriver jag tiden med att läsa en himla massa olika bloggar, en del mer noggranna än andra.

Efter att jag var hos Jenny senast och sedan tog min allra första pinne med min alldra bästaste Atlas =) så började jag återigen tänka på mina mål inför året. Halva året har ju faktisakt gått och det är dags att utvärdera lite, och efter en snabbkoll på mina mål inser jag att jag faktiskt ligger väldigt bra till.

Mina mål 2010 (kortfattat);

• En pinne i agilityklassen
• En pinne i hoppklassen (uppnått)

Delmål;

• Kunna kf på träning (uppnått)
  på tävling (på god väg)
• Dra på tunnlar (uppnått, även om det alltid kan bli bättre)
• Framåtsänd (börjar komma, men behövs jobba mer på)

Mina mål;

• Lita på Atlas (uppnått)
• Inte ge upp så lätt på banan (uppnått, om jag får säga det själv)
• Mina positioner (börjar se riktigt bra ut, även om det kan jobbas mer på också)
• den mentala inställningen (den tror jag alltid man behöver jobba på, men jag tycker att jag alltid försöker ha den rätta inställningen. Har ju Jenny och mina fantastiska träning- och tävlingskompisar som hjälper till där med)
• fokus på banan (uppnått, tycker att jag har bra fokus hela vägen på banan)

Jag satte mig också o läste igenom alla mina blogginlägg sen jag startade bloggen. Väldigt intressant att läsa sina reflektioner kring tävlingar o allt annat. Jag inser när jag läser att det inte bara är Atlas som utvecklas utan även mitt tankesätt, mina krav och vårt teamwork. Saker jag var nöjd med innan är inte samma sak som nu. Jag och Emelie satt och pratade i helgen, om det var på fb eller på tävlingen, att det verkligen är kul att köra agility nu med våra hundar. Det är en glädje att få köra Atlas för min del, vi har kul på banan =) Även om det blir fel så vet jag att både jag och Atlas kämpar på och gör det bästa utav situationen. Ibland blir det lite tokig handling från min sida, men Atlas gör så gott han kan =) Jag fick också höra av en tjej att jag och Atlas ser lyckliga ut när vi kör agility =) vilken tur, för vi har verkligen kul! Vilket jag tror är a och o för att lyckas! Jag läste också igenom det som jag hade skrivit om tävlingspsykologi föreläsningen, vad mycket bra det var där =) måste skriva ut det o ha det med mig på tävlingar. Satte mig sedan och skrev ner mina kriterier för kf, dessa ska jag nu sätta in i min almenacka och läsa innan jag går in o kör en agilityklass.

Efter att Jenny började prata om landslag och landslagsuttagningar så börjar man ju så klart tänka att det inte bara är ett drömmål utan faktiskt kan bli verklighet, så jag har satt upp lite personliga mål också som inte har med agility att göra, fast agilityn är min morot =) Även om det kanske är en dröm att nå dit redan nästa år, som Jenny tror. Fast det innebär ju inte att jag slutar drömma om det, för drömmar kan bli sanna =) Men om drömmarna inte slår in just nu så ska man inte sluta drömma om det...

Jag har läst en hel del bloggar nu om Lisa Frick kursen, både negativt och positivt har man fått läsa. Alltid intressant att höra både för och nackdelar, men hade svårt att läsa mig fram vad, vilka delar, som var riktigt bra på de bloggar som tyckte kursen var bra. Kollade också igenom en del filmklipp och insåg att de svängar de tränade var dom jag fick lära mig hos Jenny sist =) Det är lite kul =)

Har ännu inte börjat med träningen på a:et. Försöker hitta billiga rör, tycker att det är för mycket pengar att lägga 400kr på nåt Atlas bara ska hoppa igenom. Pappa som arbetar i byggbranschen försöker hjälpa mig och han tycker också det verkar dyrt med dom rören för 50kr/m. Så är det nån som har vcp rör (tror jag dom heter) med böjar i hörnen o vill skänka bort dom eller sälja dom för en billig penning så hör av er =) Är väldigt sugen att sätta igång den träningen nu.

Fy fasen vad jag och Atlas har utvecklats sen vi startade vår första tävling förra året =) o mer ska det bli under kommande halvår. Har skickat nya tider till Jenny nu inför hösten, så blir det som det är tänkt åker jag och Atlas dit 4 gånger till i år =)

Nu ska jag nog äta nåt o sen drar jag och Atlas till stadsparken innan agilityträningen drar igång ikväll.

Om du gjort det du alltid har gjort,
får du samma resultat som du alltid fått

Tävlingspsykologi del 2

Går det att förändra en attityd? Jag tror det, men jag tror också att det är du själv som bestämmer hur du vill tänka.. Min inställning och attityd var något som Eva Marie tog upp i sin föreläsning. Jag ska också vara på det klara med vilken inställning jag har när jag går in på banan. Ska jag till vilket pris som helst se till att hunden tar kontaktfälten, eller räcker det att hunden nuddar så vi inte får fel?

Hon visade oss två meningar:

Jag lär av mina framsteg och vill ständigt göra nya.
Jag lär av mina misstag och ska undvika att upprepa dom.

Vilken väljer du?
När jag satt på föreläsningen så tyckte jag att båda lät bra =) men Eva Marie menar det att ju mer jag belönar mina framsteg desto mer vill jag upprepa dom. Man fokuserar på det positiva =) Vi är duktiga på att belöna våra hundar, men hur duktiga är vi på att belöna oss själva och andra?




Att våga förlora är att våga vinna. Våga chansa! Jag kan ibland tänka att jag ska gå på säkerhet på en bana även om det är väldigt svårt med min hund, samtidigt som jag vet att jag måste våga chansa någon gång för att komma vidare. På den inofficiella tävlingen i Forserum i december gick jag in med inställningen att jag skulle chansa och jag är supernöjd med den tävlingen =) tyvärr tappade jag lite den känslan så jag måste försöka hitta den igen... Jag tror stenhårt på den meningen, men ibland tryter modet när man står på den officiella tävlingen och man har åkt ett x antal mil =) Eva Marie hade ritat upp en skiss där hon visade en övre och en undre mental gräns, mellan där fanns hundens trygghetszon. När man inte vågar chansa så minskar hundens trygghetszon och man kommer då inte framåt i sin utveckling. Tänk hela tiden att hunden kan, lita på den. To get more you need to expect more...

Mål; Vikten av att sätta upp mål pratade hon självklart om också. En plan, en karta som får dig att fokusera framåt. Det blir så mycket lättare att utvärdera din framgång då. Mål är något konkret, något man vill uppnå och är inom en uppsatt tidsram. Sätt uppmål på olika nivåer; trygghetsmål, realistiska mål och barriärbrytande mål. Jag insåg när hon pratade om detta att jag har nog varit för feg i mina mål.. Jag måste ju förutsätta att min träning kommer gå så pass bra att jag faktiskt kan klättra i klasserna. Istället reserverar jag mig för motgångarna som kan uppstå o sätter mål som kan gå ändå även om jag inte kommer så långt i min träning som jag önskar.. Detta ska kollas över ;o)

Kortsiktiga och långsiktiga mål ska man ha och skriv ner dina mål! Ink it, don´t think it. Vad motiverar dig? Ju fler mål jag når desto fler vill jag nå. Vad vill jag stärka i mitt beteende? Jag var väldigt klar över vilka mål jag skulle uppnå under året när jag satt och funderade på det i slutet av förra året. EM pratade om hur mycket man är beredd att lägga ner för att nå det målet och som jag känner just nu så är jag beredd att lägga ner mycket tid på att nå dit jag vill =) och det känns riktigt bra och veta det..

Eva Marie pratade också om att jag ska fokusera på det Jag ska göra, att gå in i en bubbla. Jag måste säga att jag blir bättre på det innan start, det är därför jag vill vara helt själv med Atlas innan vi ska starta. Hon pratade också om att visualisera, gör ett bildspel av positiva situationer. Inför din start, kör det perfekta loppet i huvudet, lär känna den känslan och ta med den in på banan. Få in flow känslan innan start.

Sedan tog hon också upp Affirmation, vet inte hur många som hört detta innan, men vi pratar mycket om det inom Mary Kay. Det är något man upprepar för att påverka sitt omedvetna, kanske låter flummigt =) Man ska säga den högt, gärna ha den nedskriven och sätta upp lappen någonstans där man ofta ser den. Man ska upprepa den ofta och det ska gärna vara en laddad affirmation som man får energi av =) Inom Mary Kay kan det vara att när jag stiger upp ur sängen på morgonen och går in på toaletten för att kolla mig i speglen så ska jag upprepa; Idag är en helt fantastisk dag och oavsett vad som händer ska jag möta det med ett leende, eller helt enkel; Fan va snygg jag är idag. Detta ska vara till för att du ska känna så tillslut även om du inte gör det när du börjar säga det =) I agilityn kan det vara att du säger till dig själv och hunden är ni är bäst och ingen kan slå er idag. Du ska gärna upprepa detta vid målgång också.

Ritualer är också bra att ha, men man ska tänka på att de ska vara lätta att genomföra och inget överdrivet. Ritualer kan ge en trygghet, att du alltid utföra samma procedur innan du ska gå in på banan..

Bland det sista Eva Marie tog upp var, släpp bromsen och se det positiva, kör på! Analysera tävling och träning rätt. Ta på dig framgångarna, men skyll inte bort motgångarna. Analysera både det bra och det dåliga!

Tänk på; sätt upp mål, träna dig fysiskt och psykiskt. Börja träningen hemma fortsätt på tävling...

Nu kör vi så det ryker! =)
Om du gör vad du alltid har gjort, får du samma resultat som du alltid fått...

Blev verkligen glad över er som kommenterat mitt förra inlägg om föreläsningen, fortsätt gärna med det =)

Det som är svårt tar bara lite längre tid att genomföra.

Ändra dina tankar och du ändrar din värld!

Tävling i Linköping

Nu har vi precis kommit hem från tävlingen i Linköping, en mycket bra tävling faktiskt.. Även om man kunde önskat mindre prat från speakern.. Jag visste först inte om vi skulle komma iväg idag för att Atlas har varit lite krasslig, men han piggnade till igår kväll =)

Agilityloppet
Den här banan kändes ganska klassisk för en klass 1. Det fanns inget A-hinder med så jag behövde inte tänka på det hindret. Starten började med ett hopphinder och en böjd tunnel, och sedan följde två hopphinder och balansen. Den här sträckan gick bra, Atlas har inte fått in tekniken på kontaktfältet än, men det var en klar förbättring. Han sprang nästan ända ner och hoppade bara av sista biten, så jag har stora förhoppningar om att detta kommer lyckas =) Efter där kom en sväng med två hopphinder där min planering var att göra ett framförbyte, men Atlas var som skjuten ur en kanon så jag hann inte. Därför kom jag lite fel i slalomet så han tog fel ingång, därefter kom jag också fel mot den böjda tunneln så det blev en del snurrar där. Resten av banan gick bra, han rev ett hinder och drog inte så mycket på sista sträckan som jag önskade men jag är ganska nöjd. Jag måste lita på att han tar hindrena för när jag inte gör det så hamnar jag efter honom och då blir det fel.. Det jag är mest nöjd med är hans tid. Jag har aldrig varit med om att min skrutt sprungit en agilitybana så fort! Vi sprang på 39 sek, ref.tiden var 47 sek, vi hade dock 20 fel, tyvärr vet jag inte vart vi fick de andra 10 felen.. Men vilken tid! Jag är så nöjd med det och vi fick en massa beröm för att min skrutt är så snabb.. Synd att han har en sådan långsam matte =)

Hoppklassen
Inför den här klassen var jag både taggad och skitnervös. Banan var en ganska klassisk klass 1 bana med många raksträckor, samtidigt stod inte hindrena i en rak linje på alla ställen, så jag kände att man hade fördel om man kunde göra en del bakombyten. I alla fall under sista halvan av banan. Första delen av banan gick jättebra, han drog på som bara den. Sedan blev jag lite för ivrig att komma iväg i slalomet så han missade sista porten och drog mot nästa hinder, eftersom jag var på väg dit =) då fortsatte jag och vi diskade oss. I tunneln som kom därefter snubblade jag på Atlas och trampade på honom och resten av banan gick inte så bra. Jag tyckte ändå att han hade bra sug på hopphindrena och näst sista tunneln. Riktigt bra fart i den här klassen också om jag slutar trampa på honom =)

Sammanfattningsvis är jag nöjd, i alla fall över Atlas insats, jag behöver träna en massa med mig själv=) Mina mål kvarstår fortfarande och nu är jag ännu mer övertygad om att jag har satt rätt mål... Många har sagt till mig idag, folk som jag aldrig pratat med innan, att jag har en riktigt rolig hund med en massa potential i.. Och det har jag verkligen =) han är så fantastiskt duktigt och har kommit långt sedan vi började tävla för 8 månader sen... Då fick vi inte ens slutföra banan för det tog för lång tid för han BARA skällde på mig konstant.. Och det är ju faktiskt inte så konstigt med tanke på min handling.. Så jag har nog kommit en bit på vägen också =)

Tack Carina för att du följde med. Du förgyller alltid min tillvaro!

Nytt år nya möjligheter och framgångar

Ja nu är det nya året här. Nyårsafton blev lugn och hundarna brydde sig inte om raketerna alls. Valparna busade som vanligt och Atlas lekte polis för att valparna inte skulle balla ur totalt i sina lekar :) eller inte leka alls snarare...

Lite bilder på Atlas och hans kompisar Lexi och Uno från nyårsafton. Lexi är den stora blandisen och Uno är borderterrien

Jag tänkte jag skulle sammanfatta 2009 lite kort och försöka blicka framåt på 2010.

2009
Jag började träna agility på allvar under 2009. Jag och Atlas och övriga gänget på klubben fick gå en kurs för Cecilia. Den här kursen var precis vad vi behövde för att få upp ögonen för hur vi skulle jobba och vad vi behövde jobba med. Tack snälla Cecilia :) Vi var helt utmattade efter den här helgen, men jag fick ett riktigt sug på att träna och bli bättre.

Vi debuterade i en inofficiell agilitytävling i aprili Nässjö som gick katastrofalt :) Sedan blev det tävlingar hela sommaren och i augusti och september var det i snitt en tävling/helg. Resultaten var väldigt varierande och ibland var det väldigt nära en nolla. Men det var helt enkelt inte meningen att pinnen skulle komma under vår första säsong :)

I september åkte vi, jag, anna och felicia, första gången och tränade för Jenny Damm. Den här timmen vi fick med henne gav otroligt mycket. Vi fick tänka till om hur och varför man gör det man gör på banan :) Det gick upp ett ljus helt enkelt.. Vi åkte tillbaka till Jenny i oktober igen. Båda dessa gånger var det handling som vi tränade på. Detta gav otroligt mycket och vi fick mycket att träna på. I november åkte jag ner till Jenny själv och tränade, och förutom handling fokuserad vi en del på det mentala och kontaktfälten. Det var först då jag kände att vår träning verkligen gick framåt :) och jag åkte då hem och skapade mitt eget hemmagjorda kontaktfält och bestämde mig för att detta ska gå :)

I september hade vi en agilityuppvisning i stadsparken i Jönköping. Då fick Atlas för första gången testa på massage. Vi hade tidigare testat en del streching och simning med en lite annorlunda massage än han fick testa den här dagen. Det var då vi upptäckte att min skrutt hade väldigt ont i en muskel i bakbenet. Vi började då gå hos en fysioterapeut, Carina, som hjälpte mig att åtgärda detta på honom. Detta var det bästa jag gjort. Tack underbara Carina för det :) Det resulterade också i att han slutade riva hopphinder på tävlingar som han hade börjat göra, vilket jag undrade varför naturligtvis. Så nu är jag väldigt noga med att strecha och värma upp, som jag inte var innan.

Min och Atlas träning har också gått i vågor. Det vi har haft störst problem med är att Atlas inte har dragit på tunnlar och inte dragit särskilt mycket framåt. Kontaktfälten har också varit ett stort problem :) Med kontaktfälten började jag med en metod som fungerade på träning, men inte på tävling. Jag tog upp problemet när vi var hos Jenny Damm och fick tips på hur vi skulle göra istället. Så nu jobbar vi med det för fullt, nosduttande på lock och klicker. Det går verkligen framåt. Tunnlarna börja också sitta nu, vi har tränat enbart tunnlar ett bra tag och nu känns det som han ärmed på hur han ska göra. Jag börjar också bli säkrare och springer mer, vilket gör att Atlas blir säkrare på vart han ska på banan. Vi börjar lite smått bli ett team :)

2010
Nu blickar jag alltså framåt på det nya året :) Jag tar med mig alla erfarenheter från 2009 och ska försöka göra 2010 till ett riktigt bra tränings- och tävlingsår.

Vi kommer fortsätta träna hos Jenny Damm under året som kommer. Vi kommer jobba på de uppgifter hon har gett oss tidigare och vi kommer säkert få en massa nytt att träna på under 2010 :)

Jag har tänkt att Atlas ska få prova på det han ursprungligen är ämnad för att göra, valla. Jag behöver naturligtvis också lära mig en del :) men det ska bli kul o se hur han är tillsammans med får och om han kan få utlopp för sin vallinstinkt.

Vi ska naturligtvis ut och tävla en hel del under året. Nu ska vi ta minst en pinne i hopp och en i agility. Vi ska bara sätta de där kontaktfälten :)

Jag hade inga mål under 2009, för att jag kände nog mest att jag och Atlas får prova oss fram som ett team först. Nu känner jag ändå att vi börjar bli mer synkade och jag ska nog starkt fundera på tydliga mål under 2010. Tyvärr har jag inte kommit så längt än :)

Jag återkommer med mina mål och under tiden får ni ha ett fantastiskt 2010 :)